Min brudklänning

Jag insåg att jag inte skrivit något specifikt om min brudklänning och den förtjänar ju ett eget inlägg.

Jag har alltid drömt om min brudklänning och har nog romantiserat upplevelsen att köpa klänningen man ska ha på sin bröllopsdag. Min första upplevelse av att prova klänningar var inte särskilt positiv. Jag kände mig inte särskilt fin alls, klänningarna passade inte och det var svårt att överhuvudtaget hitta något jag kände var okej.

Här är den enda klänningen jag kände mig någorlunda fin i. Men den kändes inte tillräckligt Estrid, lite för enkel för min smak. Dock är den inte helt olik den jag valde tillslut!

Efter en lite tuff första upplevelse och en självkänsla som fått sig en liten törn så gav jag det ett försök till, fast jag egentligen inte alls var sugen på att prova klänningar igen. Istället för att vara romantiserat så var det mer förknippat med något jobbigt. Men jag tog med mitt bästa stöd till nästa butik, en butik som ligger på promenadavstånd från vår lägenhet. Det är väl inte helt traditionellt att ta med sin fästman (numera man!) när man provar klänningar men det var det som kändes bäst för mig.

Och direkt kändes det bättre än första gången. Personalen var bättre, känslan i butiken var mer personlig och lugn och jag hittade klänningar jag tyckte om. Visst, några passade inte helt men det var inte alls samma känsla av att man bara ville fly eller gråta som första gången.

Jag hade väl också en annan inställning andra försöket. Att klänningen kanske inte skulle vara perfekt direkt – utan att det kanske skulle krävas lite justeringar. Och så blev det.

Min klänning är egentligen en ganska enkel klänning i grunden (men med en djupt ringad rygg) och sen adderade jag en topp i spets. Från början var toppen längre än min vision så vi kortade av den mamma och jag. Sen behövde vi sy in toppen litegrann då den var lite stor och fålla om själva klänningen, då den var för lång (även om jag hade rätt rejäla klackar!)

Men när jag provade den igen så kändes klänningen inte helt rätt. Och även fast jag alltid tänkt att jag inte vill ha ett band i midjan på min brudklänning så blev det så tillslut. Och det känns som att det var det som fick ihop hela looken tillslut. Klänningen kändes mer som en helhet än en klänning och en topp som inte riktigt passade ihop. Bandet i midjan är överblivet tyg från fållen så det gjorde såklart att det blev helt rätt med färg och tyg. Det var också lite roligt att (typ) ingen fattade att det var en klänning och en topp – de allra flesta trodde att det var en hel klänning. Men tittar man noga på några av bilderna ser man att det glipar litegrann. Men det kan jag leva med!