Bilstrul på E20

Efter en fin jul tillsammans med Eriks familj i Eskilstuna begav vi oss till Örebro för lite fortsatt firande med Eriks bror och hans familj. Strax innan klockan 18 påbörjade vi resan hem mot Göteborg. Bilen hade sen tidigare gett ifrån sig några oroväckande ljud, men vi hade bestämt oss för att avvakta till besiktningen som är om ett par veckor för att svart på vitt få veta vad som kanske inte står helt rätt till. Det kanske vi inte skulle gjort, med facit i hand. Ljuden blev värre och värre och efter knappt två timmars körning kände jag hur det liksom högg till i bakre däcket, som att det låste sig och inte snurrade fritt. Det höll bara i sig i någon sekund, men det var läskigt nog. Vi bytte förare och Erik tog över. Ljuden blev värre och låsningarna i däcket kom oftare. Vi vågade inte köra snabbare än 60 km/h på vad som ofta var en 100 km/h-väg. Varningsblinkers åkte på i tid och otid. Vi båda var stressade och oroliga. 

Vi stannade för att rådfråga min pappa. Strax därefter låste sig däcket i säkert femton sekunder, och sen tio sekunder kort därpå. Vi kände att vi inte ville köra vidare, och körde av E20 och hittade tack och lov en parkeringsficka där vi kunde stanna. När vi inspekterade däcket såg vi att det var rejält slitet efter de längre låsningarna. Vi insåg att vi inte skulle kunna köra hela vägen hem och ringde efter bärgare. En röd dag. Mitt mellan Vara och Vårgårda. En kväll. Hur skulle det gå? 

Tack och lov så fick vi till en bra lösning till slut. Bärgaren kom och körde bilen till Vara, vi ringde efter en taxi som tog oss till Alingsås, och väl i Alingsås packade vi in oss och alla våra julklappar i ett av tågen som gick hela vägen till Göteborg. Därefter hoppade vi på en spårvagn och tog buss sista biten hem. När vi kröp till kojs var klockan nästan två på natten. 

Så nu står vår bil i en verkstad i Vara och känslan är väl att vi inte riktigt kommer lita på den framöver. Kanske är det dags att se sig om efter något nytt.