The Testing-trilogin

Jag har läst ut The Testing-trilogin: The Testing, Independent Study och Graduation Day av Joelle Charbonneau. 

Cia Vale är en av de utvalda som får äran att genomföra ”The Testing.” Det är sällan någon från hennes distrikt blir utvald, men när Cia får höra att hennes pappa, som själv gick igenom ”The Testing” för många år sedan, inte har några minnen från testet blir Cia misstänksam. Kommer hon själv inte ha några minnen efter att ha genomfört testet? Vad kan hon göra för att hon inte ska drabbas av minnesförlust? 

När ”The Testing” väl drar igång hamnar Cia och hennes vänner (och fiender) i en slags tävling där de ska ta sig från en punkt till en annan och samtidigt överleva de utmaningar de ställs inför. Snart står det klart att Cia inte vet vem som är vän och vem som är fiende och frågan är hur långt hon själv är beredd att gå för att överleva och komma ut på andra sidan testet. 

En trilogi som påminner om The Hunger Games, som utspelar sig i en framtid där USA har förändrats i spåren av krig och miljökatastrofer. Där man behöver tänka flera steg framåt för att överleva, inse sina egna begränsningar och vara vaksam kring vem man ska våga lita på. 

Ett återkommande tema i serien är ledarskap – hur är en bra ledare? Om kompromisser man behöver göra som ledare och beslut man behöver ta trots att man inte vill. 

De var verkligen böcker som var svåra att lägga ifrån sig. Jag ville veta hur det skulle gå, vilka karaktärer man kunde lita på och vilka twists and turns böckerna skulle ta. 

Något jag störde mig lite på i böckerna är huvudkaraktären. Hon är en sån know it all att jag ibland undrar hur hon kunde ha några vänner. Och hur lägligt det var att hon som barn lärde sig en mängd underliga knep och färdigheter som räddar henne från kniviga situationer. Och hur hennes kärleksrelation är – från hur den startar till hur de fortskrider genom böckerna. Det känns liksom inte helt äkta. Cia känns ibland inte så mänsklig. Känslorna kommer inte mig så nära som jag hade önskat. Det är svårt att relatera till henne, hon är för smart, tänker i förväg i för många steg, ser saker man inte borde se. Det är skav jag känner när jag läser, men inget som gör att jag skulle välja att sluta läsa. Ett annat skav är att böckerna slutar lite abrupt och kanske är lite korta. Jag hade velat ha mer! 

The Testing-serien är min typ av serie. Hade jag varit redaktör för böckerna hade jag velat göra mer av dem än vad de i slutändan blev. Det finns mer att brodera och måla. Mer känslor att leka med. Mer penseldrag för att göra karaktärerna mer levande, mer mänskliga, mer relaterbara. 

Jag rekommenderar serien! Och blir själv inspirerad. Och vill skriva en egen bok, eller två, eller tre. En vacker dag ska jag det. En väldigt vacker dag.