Det har varit en lång vecka. Igår nåddes dess epicentrum då vi begravde farfar. Det har varit mycket känslor och idag är jag mest trött. Men gårdagens begravning blev väldigt fin. Det var bara allra närmsta familjen som fick vara med, men det var en väldigt fin stund, med en begravningsgudstjänst, gravsättning och minnesstund. Det allra tuffaste var att se mina småsystrars rödgråtna ansikten, då grät mitt storasystershjärta.
Jag är glad och tacksam att vi fick en fin sista stund tillsammans. Men jag är också glad och tacksam över att vi nu har lagt det bakom oss. Idag har jag sovit och tagit mig ut i solskenet. Kameran fick följa med och dokumentera det isiga, blåa, krispiga, kyliga. Nu väntar skidor, en kopp te och en och annan chokladpralin.
Give me five 