Happy Deep Day

För tre år sedan pratade vi systrar om att hösten är en rätt tråkig tid och att det inte finns några högtider – i alla fall inte som på våren och sommaren då det är påsk, Kristi himmelsfärd, midsommar och nationaldag som avlöser varandra. Flertalet röda dagar och högtider med diverse traditioner. På hösten ekar det tomt. Så vi bestämde oss för att skapa en egen tradition. Namnet blev Deep Day, eftersom min syster slängde ur sig att hösten är rätt deppig. ”Men depp day kan vi inte kalla det – det är ju för deppigt,” tyckte en annan så Deep Day blev det.

Traditionen innebär att vi samlas, umgås och äter något friterat (deep fried). I år blev det kolaäpplen i friterad smördeg, som småpajer! En riktig höjdare. Tidigare år har vi ätit nachos och doughnuts. Utöver att äta något friterat bjuder traditionen på att vi ska ha högläsning. Jag har haft några noveller från Novellix som vi läst ur. Hög mysfaktor på det!

I år tillkom en ny tradition. I bröllopspresent fick jag och Erik ett mordmysterium, ett slags spel innehållandes en mordgåta. Vi bestämde oss för att lösa den när vi ändå var så många samlade. Och det blev verkligen succé! Vi tyckte alla att det var roligt och bestämde att vi skulle lösa en annan mordgåta nästa Deep Day.

Utöver de friterade äppelknytena bjöd vi på kransar. Jag har aldrig tidigare bakat kransar men är nöjd med mitt första försök!

Vi hade också mycket frukter från vår fruktleverans (också en bröllopspresent) och min systerson ropade förtjust ”bä! Bä!” i parti och minut. (Tolkning bär – han ville ha mer mango.)

På kvällen bjöd vi på tre sorters pajer. En vegetarisk tacopaj, en broccolipaj och en laxpaj. Även det riktigt lyckat!

Nu till något helt annat.

För några år sedan fick vi alla systrar garn och mönster till de så kallade Systersockarna. Ni kanske känner igen denna bild?

Eftersom jag bara hade gjort klart en strumpa blev det denna bild. Igår stickade jag klart strumpa nummer två.

Den var större än första strumpan och satt inte på särskilt bra. Då tänkte jag att jag skulle blocka strumpan, som det står i mönstret att man ska göra. Inget blev bättre. Strumpan blev större. Som en sista utväg tänkte jag att jag skulle tvätta strumpan i 60 grader och hoppas att den skulle krympa. Sagt och gjort. Jag bokade en tidig tvättid i morse och min kära man sprang ner med tvätten till tvättstugan.

Det ser nästan mer ut som en kroppsstrumpa än ett par sockor och jag insåg snabbt att det ende jag kunde göra för att rädda situationen var att:

Repa upp hela kalaset.

Det tog nästan en hel dag och då fick jag hjälp av min syster med ena strumpan. Nu är jag tillbaka på ruta ett! Dock har jag lärt mig hur man ska hålla garnen vid flerfärgsstickning och även insett att jag stickat med för stora stickor. Inte konstigt att det inte blev bra! Nu har jag vunnit nya kunskaper och lånat ett par tunnare stickor. Kanske tar det inte tre år att få klart Systersockarna 2.0?