”För att fotbollen ska återfinna sin själ behövs supportrarna”

Fotbollen är igång igen i Sverige! Och det har vi väntat på, längtat efter och saknat. HBK spelade premiär i Superettan idag och, ja, matchen (som slutade med en 1-0-seger för Trelleborg) lämnade en hel del övrigt att önska.

• Var är löpningarna? Mot slutet, när HBK skulle jaga en kvittering, såg det emellanåt helt stillastående ut. Två spelare som var i närheten av bollen rörde på sig, resten stod som isstoder. Nästan, i alla fall. Vill man vinna fotbollsmatcher (vilket man vill, ifall någon undrar) så får man röra på sig mer. Ta löpningarna, även när de kanske inte leder till något. Kolla bara på Astrit Seljmani i Varbergs BoIS under måndagen. Han tog löpningarna och visade pannben, vilket också genererade två mål och en assist och en 3-0-seger mot HIF. Visst, han var helt slut och behövde sedan bytas ut efter knappa 70 minuters spel. MEN matchen mot HIF är en match han sent kommer glömma. Varför? För han löpte, löpte och löpte, visade hjärta och kämparglöd. Det räcker långt. Eller gjorde i alla fall igår.
• Var är spänningen? Den första halvleken i matchen mellan HBK och Trelleborg, och även stora delar av den andra, var bland det tråkigaste jag sett i fotbollssammanhang. Det var händelsefattigt, det var knappt en målchans så långt ögat kunde nå och spelarna kändes ganska oinspirerade.
• Var är de smarta bytena? Ursäkta, men att byta in Sadat Karim har sällan gjort en ledsen lycklig. Under förra säsongen gjorde han mer nytta på bänken än på plan, då han ofta hamnade i vägen för bollen och sällan fick till bra avslut. Det är tufft att vara fotbollsspelare när saker och ting inte går ens väg och när självförtroendet sakta men säkert dalar. Men varför inte byta in Alexander Johansson istället? De matcherna han har fått chansen har det varit rysligt nära, han är ung, lovande och har allt att vinna. Och jag tycker väldigt mycket om Alexander Berntsson, och ja, han är en nickstark spelare, men han är mittback och inte anfallare. Det har inte funkat tidigare (mer än någon enstaka gång, men då är det undantaget som bekräftar regeln) – och det funkar inte nu heller. Vill man nu flytta upp någon kanske den envetna terriern Joel Allansson hade varit ett bra alternativ? Eller varför inte låta Erik Ahlstrand styra spelet från mittfältet?
• Var är passionen? Kämparglöden? Viljan? Det är väl kanske lite karaktäristiskt för HBK att man sällan kan åstadkomma en ordentlig slutforcering när laget ligger under mot slutet av matchen och behöver göra mål, och så även idag. Ante G intervjuades i DPlay efter matchen och var ganska lugn och sansad, tyckte HBK var det bättre laget och att man inte känner någon press på att prestera och gå upp i Allsvenskan. Lite som Haglund: det får ta den tid det tar. Men jag tror att det är nu eller aldrig. (Nej, inte aldrig som i aldrig, men annars kanske det inte blir förrän 2030 och det har klubben INTE råd med.) HBK behöver gå upp i Allsvenskan NU för att överleva. För att behålla supportrar, för att på sikt få en stabilare ekonomi och för att behålla bra spelare och talanger och kunna återetablera sig som en stabil allsvensk klubb, vilket har varit ett mål under många år. Och för att lyckas med det krävs helt klart mer passion, kämparglöd och vilja. Och, om man ligger under när matchen lider mot sitt slut, även en slutforcering.
• Var är supportrarna? Kanske den enklaste frågan att besvara idag. På grund av coronaviruset har ju spelreglerna för fotbollen förändrats på många plan. (Do you see what I did there?) Dels tillåts numera fem byten istället för tre. Det är en konkret regeländring som påverkar spelet. Dessutom har säsongen skjutits upp och börjar bra mycket senare än den brukar. Och sist, men inte minst, så är läktarna gapande tomma, helt utan någon publik. Det påverkar mer än man kan tro, att läktarna är tomma. Jag hävdar fortsatt och bestämt att fotboll är fotboll oavsett om matcherna spelas för publik eller utan, men atmosfären är helt klart en annan när det inte finns en publik som hejar på. Spelet påverkas. Passionen påverkas. Stämningen påverkas. Ja. Man kan väl säga att fotbollen inte är hel utan supportrarna. Fotbollen existerar utan supportrarna, men den är inte hel. Och det var såklart även tydligt i kvällens match.

Sammanfattningsvis så finns det MYCKET för Haglund och compani att jobba på och med i HBK. För om det ska se ut som det gjorde idag blir det inte Allsvenskan 2021. Det krävs ganska mycket mer än så. Det krävs mer energi och kämparglöd. Det krävs mer löpningar. Det krävs smartare byten och mer spänning, inga tråkiga och händelsefattiga tillställningar mer, tack. Och för att fotbollen ska återfinna sin själ behövs supportrarna.