För fyra och ett halvt år sen fick jag min första riktiga lägenhet. En riktig vuxenlägenhet med diskmaskin, garage till bilen och stor uteplats. Jag minns att jag varje kväll tänkte på hur tacksam jag var för min lägenhet.
Här har jag nu bott i över fyra år. Mycket har hunnit hända. Jag träffade Erik, vi förlovade oss och han flyttade hit. Det var här vi bodde när vi gifte oss. Här vi skapade vårt första gemensamma hem.
Det var också här jag bodde när jag fick beskedet att min vän Alex gått bort. Här finns fortfarande minnen av henne. Sticklingar av ampelliljan jag fick av henne pryder bokhyllor och fönsterbräden. Keyboarden jag köpte av henne spelas på då och då. Alla nagellack hon gav bort står i badrummet på första parkett och används med jämna mellanrum.
Det var på uteplatsen jag odlade blommorna till min brudbukett. Det var här jag blev överraskad när mina systrar och vänner hade möhippa för mig. Det är här jag har närt mitt sy- och stickintresse.
I denna lägenhet har systrar bott när de varit mellan boenden. Det har spelats spel, avnjutits afternoon tea, vi har haft kalas och systerträffar.
Nu är det dags för något nytt. Vi kommer skapa många nya minnen i vårt nya hus. Oj vad jag ser fram emot det som stundar. Men jag kommer alltid se tillbaka på denna tid och min första riktiga lägenhet med så mycket värme och kärlek.
Give me five 