Tiden går. Ibland känns det som att den rusar fram och ibland står den mest och stampar.
Förra veckan bakade vi dammsugare i Veckans bakning. Det var knixigt och blev inte så bra som jag hade hoppats. Gott – men inte mödan värd. Och inte de snyggaste bakverken man skådat.
Och då köpte jag färdigkavlad marsipan. Det hela slutade med att min man tog över och gjorde klart de sista dammsugarna. Snällt av honom, när en annan var lite lätt frustrerad.
Denna veckan bakade vi brownies med dulce de leche. Väldigt gott och även om degen (smeten?) var lite svårhanterlig så blev det bra till slut.
Denna tycker jag ser ut som ett hjärta!
Häromdagen såg vi norrsken igen. Det var knappt så jag såg det med blotta ögat, men mobilkameran fångade upp det! Eriks telefon är bättre än min så han fick riktigt fina bilder. Detta är det bästa jag kan erbjuda. Oskarpt, suddigt men ändock tydligt att det är norrsken.
Och lite vackert på nåt sätt – oskärpan, färgerna och stjärnorna skapar en magi tillsammans. Det var tredje gången jag såg norrsken. Samtliga gånger har jag sett det tillsammans med min man.
Den senaste tiden har jag försökt att använda garn och tyger jag redan har hemma istället för att köpa nytt. Jag har inte haft hjärta att slänga de minsta tygremsorna – och bra var väl det! För häromdagen kom jag på en idé – jag ska göra ett lapptäcke! Då är det extra bra att jag sytt allra mest i bomullspoplin. Än så länge har jag mest klippt ut rutor, letat resttyger och försökt räkna på hur långt tyget jag har kommer räcka – men jag har också satt ihop två rader med lappar.
Kanske känner ni igen en och annan klänning, blus eller kjol? Det känns extra roligt att mönstren passar bra ihop och hela lapptäcket kommer kännas väldigt Estrid.
Give me five 