- Folk som sminkar sig på bussen/vagnen. Nej, tack, jag vill inte att du råkar spilla foundation på min nya vinterkappa eller att hela bussen ska lukta av nagellack. Detta gäller även folk som borstar håret i kollektivtrafiken. Herregud vad konstigt.
- Folk som tar av sig alla ytterkläder på bussen. Visst, det är en sak om du ska åka från Jönköping till Malmö, men om du ska från Snipen till Radiomotet behöver du faktiskt inte ta av dig mössa, jacka, kofta, halsduk och handskar – och samtidigt smälla till mig upprepade gånger för att utrymmet är så trångt.
- Cristiano Ronaldo. Enough said.
- Folk som inte kan be om ursäkt/säga förlåt. Oavsett anledning. Men framför allt när det är uppenbart att de har fel. Ligger det någon slags stolthet i att aldrig säga förlåt?
- Hundar. Det är typ en åsikt man inte riktigt får ha, men jag förstår mig inte på hundar. Det kan ju bero på att jag är hundrädd efter att ha blivit biten typ tre-fyra gånger som liten. Men hundar? Man blir så otroligt styrd efter att de konstant behöver en promenad, de får inte lämnas ensamma mer än x antal timmar, de luktar blöt hund, de låter, I could go on… Och ägare som inte plockar upp efter hunden? Och okopplade hundar? ”Men min hund är världens snällaste hund!” 1. Hur ska jag kunna veta det? 2. Jag litar inte på världens snällaste hund. Jag har blivit biten av ”världens snällaste hund”. Så snäll var han.
-
Follow
Following
Already have a WordPress.com account? Log in now.
Give me five 