Igår hade jag det stora nöjet att vara en del av vår digitala medarbetardag som sändes live inför alla medarbetare. Det kändes otroligt smickrande att vara en av nio utvalda medarbetare som skulle visa upp och skildra vår arbetsplats på olika sätt.
Jag har gjort mig lite känd för att vara medarbetaren som går och går och går och samlar en otrolig massa steg. Så dagen till ära traskade jag upp på scen till “These boots are made for walking” och fick sedan cirka åtta minuter i rampljuset med vår VD.
Jag pratade om steg, pannben och tävlingsinstinkt, träningsvärk som motivation och min ständiga strävan efter att slå rekord.
Därefter pratade jag även en stund om min avdelning, utredningsavdelningen, som är en av få avdelningar som fortfarande i väldigt stor utsträckning arbetar på plats och inte hemifrån och om hur det funkar och om hur utvecklingen har varit. Självklart passade jag på att hylla mina fantastiska kollegor, rakt in i kameran, ett ögonblick som (tydligen) väckte mycket känslor hos både mina kollegor och andra medarbetare jag aldrig ens träffat.
Därefter åkte vi hiss 20 våningar upp och åt middag på Heaven 23, hummer- och skaldjurssoppa/gryta där vi fick chansen att lära känna varandra lite bättre. En sån lyx att få äta ute alls i dessa tider, självklart höll vi avstånd och bibehöll god hygien.
Jag har nog aldrig fått så mycket beröm för något som jag fick för min medverkan i medarbetardagen. Och nog var det en av de bästa dagarna 2020. En stund i rampljuset, my time to shine.
För det är det där jag älskar, det är det där jag är utbildad till att göra. Vara live, där det händer. Jag kände mig så otroligt bekväm i situationen att jag inte ens var nervös. Jag brukar vara lite nervös, och när jag var yngre var jag väldigt nervös, men igår kände jag mig trygg, säker och det lyste igenom, enligt mina kollegor. Jag har även kollat på sändningen i efterhand och det såg väldigt proffsigt ut.
Jag är så tacksam över att jag fick denna möjligheten och att jag levererade. Jag gör gärna om det. Ifall någon undrade.
Give me five 