Fem händelser från idag

Dagen börjar med att vi ska ha medarbetardag hela förmiddagen på jobbet. Det innebär att vi ska sitta framför våra datorer (eftersom vi jobbar hemifrån) och lyssna på när vår VD pratar och intressanta personer som blivit inbjudna som håller i föreläsningar. So far so good. För att vi ska kunna vara någorlunda fokuserade har man beslutat att vi inte ska jobba så mycket som vi brukar. Vi ska bevaka Facebooksidan i skift och hålla ett öga på informationssamordningen, men inte mer än så. Det innebär för de allra, allra flesta att man endast har ett pass i 2-3 timmar. Men vad innebär det för mig? Jo, jag har ett pass i sju timmar. Det har jag inte ens en vanlig dag. Dessutom är det en stor lucka i infosamordningen, då ingen har bevakning på inkorgen, så jag får ta ansvaret att ha koll på inkorgen mellan 10-18. Så i praktiken har jag ett nio timmar långt pass. När nästan alla andra kollegor har 2-3 timmar långa pass. Och jag blir väldigt irriterad. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag blir så irriterad. And down the rabbit hole we go.
På grund av de nya rekommendationerna kopplat till corona så har jag mycket att göra. Såpass mycket att jag inte hinner ta lunchras eller promenad. Jag äter min linssoppa framför datorn med huvudvärk och tårar i ögonen (för att jag är låg på energi, det blev bättre så fort jag hade fått i mig mat).
Planen var att jag efter jobbet skulle ta mig till simhallen, då jag precis införskaffat mig ett årskort så jag kan gå och simma. Jag behöver jobba över och inser att den bussen jag behöver ta för att hinna till simhallen i skälig tid innan den stänger inte kommer hinnas med. Det blir ingen simning för mig denna kväll.
På grund av ett högt inflöde har jag sedermera knappt rört mig på hela dagen. När jag avslutar arbetsdagen har jag samlat ihop 500 av mina 11 000 steg. Jag brukar vara uppe i 3000 – 5000 steg vid den tiden. Eftersom det inte blir någon simning och eftersom jag inte är så motiverad till att gå ut bestämmer jag mig för att samla ihop resterande 10 500 steg inne i min lägenhet. (Den är visserligen större än min förra, nästan 70 kvadratmeter stor, men så kul är det ändå inte).
MEN. Allt detta var ändå värt det i slutändan, för min syster som för närvarande befinner sig hundratals mil från mig i Tanzania hörde av sig och hade tid för första samtalet one-on-one sen hon åkte i september. Hade jag haft en lugn jobbdag hade jag åkt till simhallen och inte haft möjlighet att prata med henne. Men nu fick jag prata med henne en lång, lång stund och det var det finaste och bästa som hänt på länge.

Share this:

Like this:

Leave a Reply Cancel reply