Å – a give me five-challenge

• Åar som porlar! Älskar ju vattendrag, oavsett om det är vattenfall, havet, sjöar eller åar. Det är något speciellt med det rogivande skvalpet, vågor som slår mot stranden och bäckens hisnande färd mellan stockar och stenar.

• Åskådare – det är jag ju ofta. Kanske framför allt inom sportens värld, men jag gillar ju att skåda både det ena och det andra. Teater, musikal, operor… Men sporten slår högst. Det är ju något speciellt med att vara en åskådare på ett sportevenemang. Man lever sig in i det som utspelar sig framför en och det känns nästan som att man blir ett med resten av åskådarna – som en enda stor organism som lever i stunden, andas sporten, inget annat spelar någon roll just där och då.

• Åkrar – när vi bodde i Bohuslän hade vi en – i mina ögon – stor åker precis bakom huset. På åkern fanns det små “öar” med träd och stenar. Vi smög oss genom åkern och lekte kurragömma och sjörövare och allt däremellan, fastän vi egentligen inte fick. Jag minns det som en väldigt lycklig tid, när vi smög på åkrarna. I övrigt är ju åkrar fantastiska när de står i blom, oavsett om det är vajande vete, gulsprakande raps eller slingriga sockerärtor.

• Åska måste ju vara något av de mäktigaste naturfenomen som vi har. Jag fängslas så av mullret och näten av blixtrar som kastas ut över himmelen. Särskilt minns jag två åskoväder. Det ena var i somras, när jag och en av mina bästa vänner och en av mina systrar skulle ner till stranden för att bada. Vi hade precis kommit ner i vattnet och så började det åska. Det var en syn av sällan skådat slag. Blixtrarna var förhäxande och vi fick nästan tvinga oss själva att gå upp ur det varma vattnet. Man ska ju inte bada när det åskar, men det var motigt att gå upp.

Den andra åskupplevelsen var i samband med att vi firade min födelsedag. Jag gick nog på mellanstadiet om jag minns rätt, och blixten slog ner precis mellan mig och min vän som stod framför mig. Pappa sprang upp på vinden och såg ett eldklot (or something like that). Det var nog tur att jag inte riktigt förstod vad som hände, för då hade jag nog varit rätt rädd. Nu är det mer en bild som jag verkligen kan se framför mig om och om igen.

• Årstider – det är något fint med årstidsväxlingar. När vinter blir till vår, vår blir till sommar, sommar blir till höst. Jag är ju inte så förtjust i november, december, januari, februari – men att se hur världen skiftar under tidens gång är vackert och ger ett mervärde till livet. Utan årstider hade det inte varit lika fint att leva, det är jag ändå tämligen övertygad om.

(Grattis på födelsedagen kära syster! Förlåt att det tog sån tid för mig att blogga igen.)