Efter gårdagens lyckade promenad till havet så bestämde jag mig för en favorit i repris. Efter en stund insåg jag att jag, om jag skulle börja springa, skulle hinna fram till havet samtidigt som solens sista strålar färgat himmel och hav i de mest magiska av kulörer. Så jag sprang.
Ni får inte ens fem bilder, ni får två. Men kolla vad fint det var! Lätt värt springturen.
Och visst får man ro i själen av sådana här ögonblick? Det får i alla fall jag.
Give me five 